Goldies Beauty Alice

2015-03-08
18:34:00

Det är klart man vill vinna..

Vi gör nog alla helt olika inför och på tävlingsdagen för att göra bäst ifrån sig. Det är i mina ögon helt omöjligt att avgöra vilken placering man kommer att få oavsett startfält, för inne på banan kan allt hända. Det enda man kan avgöra är hur pass väl man förbereder sig.
 
Tävling är inte allt, det kan jag ju skriva under på. Likadant är inte vinna allt men handen på hjärtat så är det ju klart att man vill vinna, annars skulle inte jag ställa upp i en tävling. För att vinna så gäller det i mina ögon att ta hand om det som jag kan påverka, att förbereda sig så mycket det bara går.
 
När jag ska tävla så är det inte bara att träna tillsammans med Alice så mycket det bara går, så att vi är redo att möte det som komma skall. Utöver det så finns det en hel drös med saker att tänka på. Någonting jag anser att det är mitt ansvar som tävlande att ta reda på. I slutändan så är det faktiskt ditt ansvar som tävlande att du och din häst är förberedd, det är inte den arrangerande klubben eller någon annans ansvar - utan det är upp till dig.
 
Som tävlande ska man ha koll på regelbok och allt vad det innebär. Klädsel, godkända bett, godkänd curb till olika bett, mönster, vad du får och inte får göra och hur din ritt bedöms. Du ska även ha koll på vart tävlingen hålls och vilka tider det gäller att infinna sig. För mig är det viktigt att förbereda sig även där och ha koll, då eliminerar du eventuella stressmoment och kan ta problem som dyker upp mycket enklare.
 
Har man förberett sig väl så är det inte lika stor katastrof om något oförutsett händer. Sen kan bilen eller transporten få punktering, det är trist och någon som kan komma plötsligt. Skit händer och ibland kanske saker sker som man inte kan göra något åt, det är inte de sakerna jag syftar på. Jag syftar på allt som du kan påverka, allt som du bör se till att ha koll på.
 
Jag googlar alltid tävlingsplatsen om jag aldrig varit där tidigare. Så att jag kan se på en karta vart vi ska och kolla upp vägen, även om det finns en vägbeskrivning. Är jag osäker så knappar jag in destinationen på GPS när vi åker, så att jag har en extra vägvisare. På så vis så kan jag räkna ut när jag behöver åka, så att vi i lugn och ro hinner fram. Jag gillar dessutom att vara i tid, så jag åker hellre 20 min tidigare för att vara på den säkra sidan.
 
Om mönstren har släppts innan start så pluggar jag dem så gott det går. Jag kollar upp i regelboken eller på internet om det är mönster därifrån. På så vis så eliminerar jag ett stressmoment att jag inte kan banan. Då blir banvandringen en sista check att min memorering har funkat och jag kan där se hur jag ska lägga mig på bommarna och dyl för att komma rätt.
 
Kvällen innan så tvättar jag Alice och putsar all utrustning. Jag skriver en packlista och checkar av att allt är med. Då vet jag att jag har allting på tävlingsdagen och att jag kan packa in de väskor som är förberedda. Förhoppningsvis så slipper jag jobbiga överraskningar på plats där jag skulle lyckats åka ifrån min sadelgjord.
 
När det väl är showtime så är jag nervös så att det räcker och blir över. Då mår jag bäst av att ha koll på allt. På så vis så kan jag fokusera på att gå in och göra mitt bästa tillsammans med Alice. På så vis kan jag försöka se till att vi har en chans att vinna.
 
Om vår insats inte räcker hela vägen fram så är det något vi får ta vara på och träna på. Ibland räcker det inte hela vägen, någon kanske var bättre än oss eller så misslyckades vi med något moment. Då är man en erfarenhet rikare och får ta vara på den. Jag skulle aldrig skylla på yttre påverkan om det inte går bra. Så pass bra självinsikt har jag ändå. Ärligt talat så blir jag riktigt irriterad när tävlande skyller på klubben eller dyl. Då har man taskig självinsikt och lite fel syn på det hela, anser jag. Möjligtvis om någonting brakar ihop precis bakom oss när vi ska stänga grinden, då kanske vi hamnar ur fokus och inte återhämtar oss. Likadant om man blir trängd i en railwork. Det är dock sånt som du inte kan påverka, utan saker som händer. Precis som punka på transporten när man ska åka.
 
Utöver det så är det mitt fel om jag inte kunde mönstret, körde fel, hade icke godkänd klädsel, kom försent etc etc etc. Det är saker jag kan kolla upp och saker jag kan åtgärda i förväg. Är man osäker så är det bättre att fråga klubben som arrangerar tävlingen eller kunniga kompisar. Ett hett tips är att köpa regelboken, i den står mycket.
 
Så för att ha en så rolig tävlingsdag som möjligt, kom ihåg att förbereda er så gott det går. Då kan man gå in och göra sitt bästa. Om det inte går som man tänkt sig, ta med det hem och träna vidare, så kommer det att gå bättre nästa gång.
 
Här förbereds Alice för vattenmatta med störning
 
2015-02-27
09:14:22

Tillbakablick på tävlingar

Eftersom det på nästan alla bloggar nu dyker upp upptakt för tävlingssäsongen så tänkte jag gotta mig i en tillbakablick på min och Alice karriär på tävlingsbanan.
 
För mig är tävlingarna kvitton på vad vi gjort bra i träningen samt vad som kan förbättras. Även om tävling inte är allt som betyder någonting så blir det den sporren som gör att jag fortsätter kämpa och utvecklas. 
 
Jag och Alice hade vår första tävlingsliknande upplevelse i april 2012 på Denan. Vi dök upp icke groomade och med smutsig bil för att det skulle vara en helt vanlig träning. WRU bjöd in på pay n ride och det var sjukt många ekipge i collectingring. Alice var en pärla och var lung och lyhörd. Jag valde att diska oss då vi aldrig ryggat in mellan bommar. Vi var där för att få en bra känsla, det var det viktigaste.
 
2012 april så startade vi vår första riktiga tävling. WRU Blueberry Cup i Trail at Hand E. Vi kom tvåa, vilket var väldigt oväntat. Jag kommer ihåg att jag var riktigt stolt över min "fina" hatt och min skjorta. Skjortan kommer jag nog att  använda i Ranchgrenar men hatten kommer nog aldrig att lämna hatthyllan igen.
 
April 2013 åkte jag och  Sofia på Blueberry Cup med våra hästar. De startade E klass och vi debuterade på D. Jag var väldigt nervös men som vanligt så imponerar min fina häst på mig och ger allt. Jag invigde min nya tävlingsoutfit och nya plasthatten, kände mig riktigt showig. Vi kom tvåa i Trail at Hand D och vann Showmanship at Halter D. Sofia och Ruth vann Trail at Hand at Hand E. Så duktiga!
 
 
Maj 2013 så åkte vi på vår första bortatävling. Resan begav sig till Strängnäs och deras trevliga arrangemang. Starterna blev även där Showmanship at Halter D och Trail at Hand D med samma resultat som på BB-CUP.
 
Det är något speciellt att vara hos en annan klubb och representera WRU. Jag gillar allra bäst tävlingar borta, de har en extra härlig känsla. Sen om jag bara kommer ihåg att andas så blir allt toppen.
 
 
September 2013 var det dags för AWG med KM hos WRU. Alice hade opererats pga sin ink så vi var verkligen inte igång. Jag  ville dock ut och åka för att få in något positivt under årets slut och då blev det två starter både lördag och söndag.
 
Lördagen startade vi för att få ihop tillräckligt med starter, så där blev det mest utfyllnad. Det gick helt okej och vi kom på en fjärde och tredjeplats i halterklasserna.
 
Söndag och KM var mitt mål. Mest för nervernas skull. Vi gjorde bra starter även om jag tabbade mig. Så kan det gå när man är nervös. En sjätteplats i Trail at Hand och en tredjeplats i Showmanship at Halter.
 
 
 
Uppsuttna premiären blev april 2014. Det var otroligt varmt och jag var inte alls lika nervös som jag brukar vara,  vilket var positivt. Jag schabblade bort mig i galoppen men det gjorde ingenting. Är väldigt nöjd med vår insats i det stora hela.
 
Trail E 1:a plats, Trail D diskning, Ranch Trail D 1:a.
 
 
Även BB-CUP 2014 följdes av Strängnäs. Denna gång var mamma snäll och följde med som groom. Vi hade en riktigt bra känsla hela tävlingen och även om det även här föll på galoppen i båda ridklasserna så är jag riktigt nöjd. Vi fick positiv kritik av deltagare och vissa i publiken, något som verkligen värmer.
Trail at Hand D vann vi och diskning i Trail D och Ranch Trail D.
 
 
 Vi tog sedan ett uppehåll på ett par månader för att sedan starta en klass på Stadsberga Trail Day. Jag har alltid velat åka på den tävlingen och 2014 tog jag chansen. Vi startade Ranch Trail med många roliga hinder. Det var ingen toppen presentation från vår sisa men en trevlig tävling och trevligt umgänge. Tyvärr skrev jag inte upp placering på bloggen men bi hamnade någonstans i mitten.
 
 
Alice och jag avslutade tävlingsåret 2014 med KM på AWG som WRU anordnade. Vi hade vår första start uppsuttet pp C nivå.
 
Dagen började med Trail D. Jag lyckades inte få en godkänd runda, som vanligt. Ranch Trail C så käbdes det så bra. Vi kom tom på en sjätteplats i ett startfält av många duktiga ekipage.
 
Efter det så svidade vi om till Showmanship och vann! Helt otroligt! Den stora finalen på tävlingsåret var Freestyle Reining. Jag hade längtat att få klä ut mig och även om jag inte red snyggt eller bra så galopperade vi.
 
 
 
Jag är väldigt överväldigad av alla fina placeringar vi lyckats knipa och alla fina människor som jag lärt känna via tävlingarna.
 
Allra mest är jag stolt och tacksam för mina fina häst. Tänk så mycket hon får mig att utvecklas och fortsätta kämpa.
2015-02-08
20:16:00

Årsmöte och pris

Idag var det dags för hemmaklubben WRU att ha årsmöte. Det är alltid kul att träffa alla goa människor och känna gemenskapen.
 
Jag fick dessutom ta emot en fin plakett eftersom vi lyckades knipa en KM-titel!
Den fick hedersplatsen bland våra rosetter