Goldies Beauty Alice

2013-07-31
23:46:40

Onsdagsfix

Äntligen hemma hos min skitgris!! Så jag har saknat henne och själva känslan av att vara nära pållarna.
 
Imorse så fick jag förbi henne på morgonpromenaden och smörjde in inken och för att pussa på henne. Då fick hon syn på mig på långt håll och vädrade med öronen spända mot mig. Sedan så kom hon skrittandes med full fokus på mig, min fina tjej.
 
Den första tanken jag hade när jag såg henne nu var att wow, vad vuxen hon hr blivit! Ibland behöver man komma bort för att få lite perspektiv på saker och ting.
 
 
Åkte iväg mitt på dagen och köpte ett nytt insektstäcke på Hööks eftersom det gamla bara kasar runt. Köpte då även nytt schampoo då det börjar ta slut och jag vill spara Cowboy Magic till tävlingarna. På granngården hittade jag Tar Plaster som jag ska testa på inken men glömde såklart att köpa världens bästa pälsglans när jag var där...
 
När jag sedan kom tillbaka så tog jag in skitgrisen som kvällen till ära hade svidat om! Nu var det istället den vänstra sidan som var redigt skitig.
 
Om det inte hade varit för inken så hade jag faktiskt låtit henne vara så. Vi ska inte göra något speciellt den närmaste tiden så om hon vill vara skitig så är det helt okej.
 
MEN eftersom hon ska få på sig det nya insektstäcket och Tar Plaster så blev det till för fröken att bada lite. Hon verkade inte tycka att det jobbigt och jag lyckades få bort det mesta av allt det svarta. Med tanke på att denna finkorniga sand/jord verkligen kryper in under pälsen så blir det till att ta krubba ordentligt för att få bort allt.
 
Alice var så otroligt duktig när jag sprayade på inken. Hon var lös i gången och freakade inte alls ur som jag tänkt att hon skulle göra. Jag är så stolt!
 
Min fina lortgris
Dusch
Stor tjej nu! Fyller ut täcket som det ska vara nu.
Nya flygtäcket. Betydligt bättre passform på detta än det förra.
2013-07-31
09:17:00

Varför jag tränar för John Moore

Jag har sedan jag fick upp ögonen för western testat olika tränare och olika former att träna hästarna med. Jag har hoppat runt ganska mycket och sökt efter någonting som faller mig i smaken. Vissa tränare har varit riktigt bra och hjälpt mig mycket medan andra har varit lite mindre bra. Jag tror dock att man måste testa sig fram och vissa tränare som inte funkade då kanske skulle fungera bättre idag. Allt handlar om hur pass mogen man är att ta emot viss information och vart man är i livet.
 
För flera år sedan åkt jag och tittade på en John Moore Clinic när min vän Y deltog med sin häst. Jag var väldigt grön inom western och var fortfarande väldigt stark i mina rötter från den engelska världen. Det var som en helt ny värld som öppnade sig när jag tittade på hur man jobbade med hästarna. Äntligen så kändes det som att bitarna föll på plats och att det var det här som jag letat efter.
 
På hemmaplan så försökte jag lite halvhjärtat att träna på egen hand och tillsammans med Y. Det blev inte riktigt som jag ville då jag inte förstod hela konceptet. Jag hade då sett vad man kunde utföra och hur man gjorde, däremot så fattades det ett stort varför.
 
Det är egentligen inte innan jag skaffade Alice som jag började träna ordentligt med denna inriktning och jag verkligen började se detaljerna med det hela som gjorde att mönstret med träningen verkligen blev tydligt.
 
Med Lucas var vi på en clinic. John tog tag i min rädsla att släppa taget och sluta rida med händerna så förbaskat mycket. Det gick riktigt bra förutom att vi höll på att rida över Tettes barnvagn ett par gånger och att jag verkligen fick mig flera tankeställare. Det var även på den clinicen som jag verkligen beslutade mig för att köpa Alice. Vi pratade mycket om vad hästar är byggda för och eftersom Lucas är avlad för att länga sig så skulle det bli himla svårt att samla ihop honom till den boll som jag ville att han skulle vara. Det var inte schysst att gå emot hans fysiska förutsättningar och begära mer än vad han kunde ge mig.
 
 Med Alice så har jag försökt att ge henne grunderna så gott jag kan. Jag har kikat på hans videos och läst mina anteckningar som jag tagit när jag är på clinics. Vi körde look at med game och sending game till en början. Jag ville få upp en följsamhet först och främst och inte låta henne hänga i repet och vara uppmärksam på mig. Med de två ingredienserna så kommer man långt.
 
Vi har fått mycket god kritik på träningarna och kommer fortsätta utvecklas varje gång vi åker. Precis som med allt inom hästvärlden så blir man aldrig fullärd. Eftersom vi nu har börjat på detta spår så kommer jag vara väldigt petig med vilka jag tränar för i framtiden. Jag vill inte blanda in annat tänk då jag inte klarar av att göra en egen mix. Nu har jag hittat det som fungerar kanon för oss och jag kommer hålla mig till det.
 
Någonting som jag tycker är väldigt fascinerande är att det inte är begränsat för oss westernmänniskor. Grunden är densamma inom alla discipliner då det handlar om följsamhet mellan varandra och få en häst som har möjlighet att samla sig. Det handlar inte om repvifteri eller andra skojiga saker, utan om att bygga en relation med hästen. Det är någonting som verkligen tilltalar mig som hästmänniska. Hästen och jag jobbar tillsammans, den jobbar inte för mig.
 
Förutom att dessa träningar har gett mig otroligt mycket insikt och kunskap så har det gett mig en umgängeskrets jag aldrig trodde jag skulle få tillhöra. Duktiga hästmänniskor som är helt fantastiska även dem har jag lärt känna via dessa träningar, något jag är evigt tacksam för.
 
Det har förutom kunskapen inom hästeriet gett mig mycket kunskap om mig själv. Jag har växt otroligt mycket som människa och det är oftast när jag hittar de små pusselbitarna hos mig själv som saker och ting verkligen går framåt i träningen. Även om min självkänsla och självförtroende är det bästa så har det hittills hjälp mig många steg på vägen. Bara en sådan sak som att jag vågar ut och tävla och visa upp oss på clinics osv inför andra har jag mycket att tacka John och alla fantastiska människor runt honom för.
 
Jag är fullt övertygad om att andra kan hitta precis detta med andra tränare men för mig så är det denna väg som jag känner mig hemma på. Träningen har jag med mig i vardagen och det han underlättat med så himla mycket. Det ger allt en helhet. Det är därför jag tränar för John Moore.
 
John & Alice oktober 2012
 
 
 
 
2013-07-30
09:07:00

John Moore Clinic i höst

Äntligen kom datumen upp till John Moore clinicen i höst. Som jag har längtat! Denna gång kommer det bli sista helgen i oktober och jag passade på att anmäla mig omedelbums. Tur var nog det för platserna brukar gå åt som smör i solsken annars.
 
Denna helg kommer vara fylld med självinsikt, kunskap och gemenskap. Det kommer bli fantastiskt roligt med alla människor som jag känner och att få träffa John. Eftersom i princip alla bor över så är det inte bara passen som man tränar som gör intryck utan det är även de trevliga samtalen kring middagsbordet.
 
Jag hade hoppats att vi skulle ha kommit så mycket längre än vad vi gjort i vår träning och ridning sedan vi hade clinic för John i april. Dessvärre så har inken satt käppar i hjulet så länge nu och jag håller alla fingrar och tår jag har för att den ska hinna läka ordentligt tills dess.
 
Alla de clinics som jag varit på hitills har gjort väldigt mycket för oss och framförallt mig.
 
Lite bilder från tidigare  clinics. Alla tagna av Tette som förhoppningsvis också kommer med i höst med hennes vackra Molly.