Goldies Beauty Alice

2015-01-31
13:40:00

Det är en familjemedlem

Många tankar om vad vi kommer göra i livet jag och Alice har florerat sedan hon blev dålig förra året. De mål och förhoppningar har jag vänt och vridit på. Tankar har stötts och blötts med mina vänner.
 
Jag har kommit fram till att lägga vissa saker på is. Vi kommer att lägga den "hårda ridningen" på hyllan. Reined Cowhorse är tex inget vi kommer tänka på. Det är inget som säger att vi kommer kunna göra det i framtiden men just nu så är det borta från den mentala målbilden.
 
Vi kommer mysa runt och som mest sikta på mönsterklasser och trail. All träning som innefattar plötsliga stopp och vändningar får gå bort just nu. Vi ska byggas upp långsamt.  Jag inte tankar på att hoppa heller utan om vi besöker den engelska världen så blir det i en dressyrsadel. Det kan tyckas att gå lite väl långt men det är för att jag vill att Alice ska hålla. Jag planerar att hon ska vara kvar tills hon blir gammal och skröpplig. Om man ska vara krass så kan det här mycket möjligt vara den sista hästen jag äger. Så om vi kommer skiljas åt så är det under väldigt speciella förhållanden.
 
Samma sak är det med skoningen. Det är väldigt tråkigt att hon förknippar det med smärta och reagerar som hon gör. Det kommer vara smärtsamt för plånboken att rehabilitera men det är värt det, för Alice är en familjemedlem. Jag hade gjort samma för sambon, hunden och katten. Man ger inte upp på familjen för även om jag får ändra mina mål så är det värt det.
 
Jag trivs väldigt bra i mitt stall men om min ekonomiska situation skulle ändras så skulle jag utan att blinka leta efter ett mindre stall, utan träningsmöjligheter och vardagslyx för att klara av att behålla Alice. De uppoffringarna är ingenting mot all den lycka och psykiskt välmående som Alice ger mig. Jag tror att många tänker likadant. 
 
Så jag sörjer inte de snedsteg som vi tagit under vägen utan blickar framåt och ser på vad de nya vägarna kommer leda oss. Så pass mycket har jag ändå växt i det här att jag vet att de "missar" som skett förut i mitt hästägande inte är den ägaren jag är idag. De människor jag la mitt förtroende hos med Lucas var utifrån det jag trodde var bra då, utifrån vad jag kunde då. Som dessutom var i mitt i en turbulent period i mitt liv. Med ett klarare sinne hade kanske saker varit annorlunda. Det går dock inte att dra ner sig själv och tänka på vad som kunnat vara.
 
Kontentan är att de dömande ord som fått mig att må så fruktansvärt dåligt troligtvis hade smärtat mig i den situation jag och Alice är i nu om jag inte hade blivit starkare i mig själv. De misstag som jag gjorde i mina tonår definierar inte vem jag är idag. Ingen är dessutom felfri utan det enda man kan göra är att ta till sig av lärdomarna. Jag gjort vad jag kunnat och jag är en förjävla bra hästägare. Jag lyssnar på min häst och upptäcker skador tidigt. De saker jag kan påverka har jag gjort bra. Min unghäst beter sig sig bra mycket bättre än många vuxna hästar. Hon är väluppfostrad,  otrolig att rida i sin känslighet och lättlastad. Det har jag gjort och det kan ingen ta ifrån mig. De saker som kommer från yttre påverkan är trist men det ska vi banne mig fixa tillsammans, för man ger inte upp på familjen.
 
2015-01-29
12:47:01

Hovslagarmanglarn är tillbaka

The Mauler kan slänga sig i väggen för Hovslagarmanglarn is in the house!
 
Idag var planen att Alice skulle få nya skor. Det hade gott så himla bra senast så jag var väldigt optimistisk över att sko hemma. Alice var dock inte lika optimistisk.
 
Jag tog in henne ett tag innan och hon var lugn och cool. Sen när hovis kom så  var hon lite misstänksam men inget farligt. Det var när skorna skulle av som hon började flyga i luften. Alice  slog rekord i hur många gånger gul häst kunde resa sig under en minut och tillslut så hörde tom jag som stod en meter bort hur hjärtat slog hårt och fort.
 
Det gjorde ont i mig att hon blev så stressad och att de hjärnspöken jag trodde var borta var minst sagt vid liv. Det är så svårt att förebygga detta då hon inte brukar göra så här när jag simulerar och försöker jobba med det.
 
Nu valde vi att sluta när hovis fått av båda skorna. Det var inte värt att fortsätta och utsätta Hovslagaren för skador. All heder till hovisen. Hon var lugn och metodisk trots stressad häst och uppgiven matte.
 
Jag vet att mina känslor säkert påverkar henne men det får vi jobba bort tillsammans. På måndag blirdet en resa till Mälarkliniken igen, så får vi köra skoningarna där istället ett tag framöver. Det kommer bli bra, det har jag gett mig tusan på.
 
2015-01-27
21:40:00

kvalitet - inte kvantitet

Idag hade jag ett så himla bra pass med Alice. Vi körde lite Showmanship light med fokus på följsamhet och bra respons.
 
Alice var så duktig. Ställde square när jag positionerade mig för inspektion och var så lätt att jobba med. La in korta travsträckor och där går hon gärna om mig i en frisk trav. Det får vi jobba på någon annan gång. Jag tror att vi skulle tappa den fina känslan om vi tryckte igenom det idag. 
 
Det var ett par andra hästar i ridhuset och vid uppställning så var hon lite ofokuserad. Det gjorde dock inget för det kändes som att vi har en bättre grund nu.
 
Vi höll på i max 15 men när känslan finns där så gäller det att inte mjölka ut allt och pusha tills det blir fel. 15 bra känsla slår 60 min "bara för att" och harvande. Alice var glad och jag också.