Goldies Beauty Alice

2015-04-30
15:01:40

Vårstädning

Jag fick så dåligt samvete efter förra inlägget och tog mig själv i kragen.
 
Alice fick därför svansen tvättad igår och mycket utav vinterpälsen rök. Hon verkade vara nöjd med behandlingen och hjälpte till på vissa ställen när pälsen åkte av. Att tvätta svansen var måttligt roligt men hon stod stilla. Vanligtvis så vill jag gärna tvätta hela kroppen men vill inte utsätta henne för det eftersom att det inte direkt är Alice favoritsyssla.
 
Vincent och katten var med och pysslade lite,  alltid lika mysigt att ha dem som sällskap.
 
Vincent redo med tvätthinken
 
Lagom glad Alice
2015-04-27
20:43:07

4,5 veckor av ingenting

Hela april har verkligen försvunnit i ett nafs. Alice blev halt för 4,5 veckor sedan och det känns som att vi gjort inget och allt under denna månad.
 
Läget är fortfarande oförändrat. Jag inväntar svar från MRI och under tiden så läser jag på så mycket det bara går. Om det är någonting som jag lärt mig så är det att situationer som dessa ska tas vara på. Man måste utbilda sig och se till att förebygga så att detta inte händer igen. Litteraturen på engelska är helt klart det som hittills varit mest intressant då Danmark och England (vad jag kan hitta) ligger långt fram i forskningen.
 
Mitt mentala tillstånd har svajat lite men nu känns det bättre. Jag är iom mina nya kunskaper mer förberedd på de olika scenarion som kan möta oss när vi får svar från veterinärerna och är säker i de val jag gjort för de olika vägarna som kan dyka upp.
 
Det har blivit en hel del existentiella tankar också, utfall att det värsta skulle bli verklighet. Vem skulle jag vara utan häst? Vill jag vara utan häst? Vad för häst vill jag ha om jag skulle behöva skaffa en ny? Jag har kommit fram till att jag nog skulle känna mig tom utan häst. Risken för att snabbt förvandlas till crazy cat lady skulle öka markant och samhället skulle stöta ut mig när jag skrikandes skulle hävda min rätt att starta Showmanship med Katniss eller katt 318 aka Bruno. Även om det skulle vara en intressant syn för er utomstående när jag krampaktigt skulle försöka behålla min KM-titel haltrandes en motsträvig katt så lutar det nog att skaffa en ny häst utifall att jag skulle behöva ta det tunga beslutet. Det eller Kung Fu Mästare så att jag kan döda någon med mitt lillfinger. Båda alternativen funkar.
 
Just nu så är jag en ganske dålig hästägare. Mitt engagemang har inte varit på topp och Alice existerar i sin egna version av Paint á la bajs/gräs skäck. Det här med pälsvård är ingenting som jag riktigt har orkat med. Vi jobbar lite klickertränat men eftersom hon i princip inte ska göra så mycket så har vi bara jobbat in puss. Det har gått snabbt och bra, hon är så duktig och verkar nöjd men lite tankeverksamhet. Klickerträningen och min nya taktik "köpt kärlek är också kärlek" lägger lite plåster på såren när hon för första gången sedan inken vände och gick när hon såg mig i hagen. Det var ärligt talat väldigt knäckande för det redan sköra självkänslan. Nu när jag har fickorna fulla med godis och att vi jobbar lite mentalt har gjort att hon i alla fall stannar kvar och tittar på mig när jag kommer. Så sakta men säkert jobbar vi oss tillbaka mot att hon kommer när hon ser mig.
 
Alice har åter igen börjat äta och dagarna där nästan hela natthöet är utspritt i hela boxen och allt är ett stort virrvarr blir färre. Nu när gräset har börjat kika fram i hagen så har hon lite att pyssla med, det underlättar också samt att hon lägger på sig lite mer. Det här med att vila är inte riktigt hennes grej och för att få utlopp för energin som hon hamstrar så har hon flugit i luften för minsta lilla och stressar för småsaker så mycket att musklerna skakar vissa gånger. Som tur var så lugnar hon ner sig men eftersom det är så långt ifrån min häst som hon egentligen är så är det jobbigt att se. Så även här är aktiveringen i hagen väldigt välkomnad. Hon är i lite lugnare nu och även om hon dyker ner i marken så fort vi går någonstans (vilket vi sällan gör) så är det bättre än att hon blir rädd för en staketpinne och freakar ur i 15 min. Så man får se de små detaljerna just nu och tänja på gränserna.
 
Idag så värmde det lite i mattehjärtat. Jag kom ut i hagen vid intag och även om jag inte är lika rolig för förut så kom hon till mig istället för att springa förbi till grinden när hagkompisen fått gå in. Sen gick vi tillsammans till grinden. Det behövde jag - helt klart.
 
Lite dagsfärska bilder. De är alldeles för få nu för tiden.
 
2015-04-15
19:01:40

Vad händer?!

Det har varit tyst här ett tag. Det beror på att jag har inte orkat skriva av mig utan det enklaste har varit att fokusera på vad som behöver göras och ta saker när det dyker upp. Ni är många som frågat hur det är och vad som händer. Så nu får ni alla en liten statusrapport, utöver det kommer det inte att bli så mycket mer bloggande innan jag vet mer. Ni som känner mig i det verkliga livet ber jag att inte dra upp ämnet, det är tungt nog som det är just nu.
 
Alice igångsättning har ökats på lite smått sedan januari som ni sett. Vi har tagit det lugnt och hade precis börjat jobba upp en så pass bra status så att vi började med galoppen. Alice kändes vid påsk lite knackig och det visade sig på påskafton att hältan som spökat både i september och november hade kommit tillbaka.
 
Jag ställde då av Alice och bokade tid för ytterligare en hältutredning på Mälarkliniken. Så efter 11 dagars vila med korta promenader på plant underlag och koll på böjt och rakt spår av mig för att se hur hon rör sig var hältan kvar och Alice energinivå var på topp. Tillsammans med min energifyllda gula Donna och Chris åkte vi därför in idag för att träffa Axel Wallman och påbörja utreda vad det är som spökar.
 
Vi började med att springa på rakt spår. Där har hältan alltid varit lite mindre men han höll med mig om att det var höger fram som det satt i. Därefter körde vi longering i trav. På böjt spår har hältan varit mer markant och Alice påvisade en 3-gradig hälta främst i höger varv. Hon kändes seg att longera och ville inte riktigt springa. På hemmaplan har hon sprungit för glatta livet när jag ska kolla henne på böjt spår, även om hon haltat. Så detta var ett litet omslag i humöret.
 
Eftersom det var mer markant på böjt spår så började man med att släcka hovleden. Det hjälpte inte så mycket så vi väntade ett tag medan området runt leden också hade bedövats. Inte så mycket skillnad då heller, vilket gjorde att man bedövade hela hoven. Då blev det en förbättring, vilket gjorde att de kunde lokalisera hältan till höger framhov.
 
När hältan var lokaliserad så var  det dags för röntgen. Asbra tänkte jag! Jag hade tagit med en purfärsk rulle med silvertejp då jag tänkte testa det när Alice skulle sederas. Hästarna på Youtube verkar acceptera den metoden, så det var värt ett försök. Alice blev däremot arg och förnärmad över att det satt något äckligt och klibbigt på mulen. Så det funkade inte för min häst. Som tur var så var röntgenansvarige lugn och fin och Alice varken trängde eller ryckte när hon lugnt och metodiskt satte in kanylen.
 
Röntgenplåtarna var hur fina som helst. Precis som förra gången vi var inne. Det betyder med andra ord att det är mjukdelarna som inte riktigt mår som de ska. Veterinären påpekade att hon har mer slitning på högerhoven och att man kan se att även om hovformen är bättre nu så ser man att hon avbelastar någonting.
 
Det enda som återstår nu för att ta reda på vad det är att göra en Magnetröntgen. En svindyr behandling som förhoppningsvis kommer kunna hjälpa oss ta reda på varför denna hälta kommer tillbaka och se vart det spökar någonstans. Jag tvekade lite eftersom det är en dyr sak att ta till men jag känner att jag måste få veta vad det är som händer och varför. Utan det så går det inte att gå vidare.
 
Jag är väldigt nöjd med Axel Wallman. Han var trevlig och noggrann. Jag var väldigt orolig över att behöva strida för att inte behandla hoven med kortison utan att vi hittat felet men det behövde jag inte, utan han var mer inriktad på vad som var grundfelet, vilket jag uppskattade enormt. Att han dessutom lyssnade på de detaljer som jag hade att säga var även det ett stort plus.
 
Så vi ska tillbaka nästa torsdag och tills dess så får Alice gå i hagen och fisa. Så jag kommer gå ner i och klappa lite och ge lite morötter. Så får vi alla hjälpas åt att hålla tummarna på torsdag nästa vecka.
 
Ett stort plus till Alice och hovslagarna på Mälarkliniken. Alice var en pärla när de tog av och slog på skon och hovslagaren var duktig och lugn. Det var i alla fall en positiv detalj under dagens långa besök på kliniken.
 
Utöver det ville de inte säga så mycket mer om Alice status. Jag förstår dem då det mesta är väldigt ovisst just nu och att säga någonting extra skulle kunna ge en helt fel bild av läget. Tyvärr så är det så otroligt enerverande att inte veta. Det tömmer mig på energi hela tiden och just nu är en diagnos - oavsett om den är bra eller dålig bättre. Då kan man i alla fall göra någonting.
 
Avslutar med två låtar som går varm just nu hos mig.