Goldies Beauty Alice

2014-05-29
12:54:41

Check på hemläxa

 
Förra torsdagen så passade jag på att rida lite innan vi skulle iväg igen på clinic. Jag hade funderat mycket och länge på min sits, hur den påverkade både mig och Alice. Det känns som att nyckeln sitter där, både för att hjälpa mig få bukt på mitt höftproblem samt att kunna kommunicera med min häst på bästa sätt.
 
Eftersom jag gärna pillar med händerna utan att jag märker det och lutar mig framåt så beslutade jag mig att detta pass behövde ridas utan händer så mycket det bara gick. Jag tänkte att om jag hittar min egna balans och takt så kunde jag ge klara signaler.
 
Alice kändes fin men pigg  när jag skrittade fram på lilla banan. Jag testade att svänga och kolla av och det gick alldeles utmärkt. Ett hörn testade hon om vi skulle ut där då jag hade lämnat det öppet, så jag fick ta tillbaka henne där och efter det så testade hon inte igen. Vi tavade runt och stundtals så hittade jag verkligen balansen och takten i mig själv för att sedan tappa det efter ett par steg. Det kändes ändå bra att det gick att rida bra och att jag fick tillbaka tyngdpunkten.

Jag testade även galopp och det gick så bra. Jag måste börja våga sitta ner när vi galopperar och det gick faktiskt helt okej. Jag hittade även där min balans igen och det känns som att det finns mycket bra att ta vara på och jobba vidare med. Man märker att mitt uppehåll från ridning har försämrat min sits när det gäller saker som dessa. Däremot så känner jag mig samspelt med Alice och även om jag inte hänger med alla gånger så är det ett bra utgångsläge.
 
Jag är riktigt nöjd med det här passet. Många mentala noteringar och saker att ta vara på.
2014-05-28
22:36:47

John Moore clinic dag 3

Tiden bara springer iväg och jag hinner knappt blogga just nu. Pga detta så är minnet lite dåligt från sista dagen på Johannesberg men jag ska försöka komma ihåg så mycket som möjligt.
 
Började passet med att John fick kolla på min bosal. Han tyckte den funkade helt okej och att hon kommer växa i den bra, så det kändes bra. Då kan vi köra vidare med den som den är då den inte är helt katastrofalt obalanserad som jag befarade.
 
Efter det så hann vi inte med så mycket uppvärmning utan började kika på Karolina medan hon fick börja passet med svängar. Jag försökte skritta lite medan vi kikade för att ge Alice en chans att komma igång lite. Jag kände mig ganska mör så det var ganska skönt att börja passet lite lugnt och kika på de andra.
 
När det var våran tur så skulle vi rida på en liten volt och göra den mindre tills vi kunde göra den till en bakdelsvändning - inte en spinn. Här kommer min sits emot mig och John vägrade säga vad jag skulle göra utan ville att jag skulle klura ut det själv. Han gav mig små tips när det stod stilla helt i huvudet med tillslut så gick det! Chris gav mig också tips i form av att säga åt mig att rida som jag gör när jag rider ut - avslappnad och mjuk. Jag har den hemska vanan att sträcka på mig och svanka som tusen så fort vi ska prestera. Då blir min sits spänd och ger fel signaler. Med lite analysering så inser jag att svängarna blir bra när jag faktiskt kan ändra bäckenet och flytta min tyngd från framdelen och låta henne trampa. En avslappnad sits är verkligen någonting som jag måste jobba på.
 
Efter ett tag så skulle vi alla göra en liten hinderbana. Inget märkvärdigt utan två små skutt, rida en åtta mellan tunnor och sidepass över en bom för att sedan trava iväg och stanna. Det kändes skönt att jag ända kände mig lugn med skutten. Där har jag verkligen kommit en lång väg. Första rundan gick bra ändå. Det var ett hyfsat tempo men jag måste lägga till ben när jag ber om sidepass - inte bara ändra sitsen. Så att jag guidar henne mer.
 
Sen gick det bara utför... Vi hade kort med tid och alla skulla köra på i lite mer av ett flödande tempo. Där är jag inte riktigt än och allting blev så himla stressat i mitt huvud. Jag slutade andas och allt gick bara fortare och fortare. Tillslut så fick vi köra lite avslappning. Andas och bara rida. Lättare sagt än gjort kan man lugnt säga. Vi skulle stanna direkt efter ett hinder och inte rida på John. Första gången så kunde jag inte få ihop mina tankar och Alice kastade sig ur vägen för att hon inte ville springa över honom. Himla schysst häst, mindre schysst ägare. Andra gången så fick jag tips på hur jag skulle tänka. När framhovarna landar i marken ber jag om ett stopp. Så vi började trava igen - jag räknade så gott jag kunde. 1,2,1,2,1,2,1,2,1,2 medan vi närmade oss målet. Ett lugnt skutt och stopp. Inga konstigheter! Tänk vad lätt det är när matte är mer på noterna.
 
Allt som allt så var det här en riktigt bra dag då jag fick så mycket att ta med mig. Saker som jag verkligen kan förbättra och jobba vidare med. jag blir däremot så besviken på mig själv att jag blir så stressad. Jag känner inte ens att jag spänner mig och slutar andas utan allt blir bara suddigare. Jag måste verkligen lära mig att stoppa sånt där innan ´det inträffar. För Alice skull.
 
Helgen i sig var så rolig! Träffa alla trevliga människor och så mycket kunskap att ta del av, intressanta diskussioner och erfarenheter. Det här är verkligen en av mina favorithelger på året.
2014-05-18
07:48:22

John Moore clinic dag 2

Dagen började inte sådär superbra då jag sovit riktigt dålig och hade en redig huvudvärk. Det kändes därför ganska skönt att vi började med lite diskussioner på morgonen om inlärning och vikten av att börja med alfabetet innan man lär sig skriva. För att kunna göra en spinn (ett ord) så gäller det att jag förberett hästen och mig själv genom att ha lärt den bokstäverna till det ordet (tex lyfta bogen, flytta framdel, böja vid revben). Det är väldigt bra att gå tillbaka till grunderna denna clinic så att jag kan lära mig. Om vi fixar till de problem som jag har nu så kommer de inte sätta käppar i hjulen när vi avancerar och i slutändan vill kunna sjunga när vi rider (sätta ihop flera ord tillsammans tex rundown, rullback, spinn etc). Då är det dumt om vi inte kan bokstaven E eller dylikt.
 
Jag och Alice var i första gruppen. Det kändes så bra att vi var två grupper denna dag och dessutom tillsammans med Karolina & Chris. De känner jag och är trygg med. Vi är på ungefär samma nivå också och kan öva på samma saker tillsammans. Chris häst Dusty är äldre och mer erfarna än mig och Karolina med våra unghästar men vi får alla ut någonting av de övningarna vi gör tillsammans, vilket är kul för då kan vi peppa och tipsa varandra.
 
När vi kom in i ridhuset så hade jag ett redigt energiknippe med mig. Jag försökta ständigt påminna mig att ta vara på energin och att denna gång inte heller sitta och tjuvhålla i handen eller dra i henne. Vi gick runt lite i ridhuset och Alice skyggade för läktaren. Jag kände att det är fel tid att ta det nu eftersom jag behöver få henne att tänka med mig innan så vi gick förbi bäst det gick och fortsatte lite från marken innan jag satt upp.
 
När jag hade suttit upp och bett om skritt så rejsade Alice iväg. Jag tog då tillfället i akt att börja böja henne. Ställa och flytta fram och bakdel medan vi skrittade och svänga. Ganska snabbt så kom hon ner på jorden igen och var med mig i de övningar vi gjorde. Jag var så stolt över att jag lyckades göra detta och att jag inte småhöll.
 
När vi värmt upp så var det dags för dagens första övning. Vi skulle rida på en volt i högre tempo för att sedan rida upp mot väggen i en 45 gradig vinkel och sedan vända ut "bakåt" och fortsätta på volt och göra samma sak igen. Väggen är där för att hjälpa ryttare och häst att ha ett stöd i en så pass skarp sväng så det var viktigt att man gav hästen en chans att ha utrymme i svängen och att inte rida upp i en för liten vinkel - då finns det ingen plats att svänga.
 
Eftersom vi aldrig gjort detta förut så blev jag toknervös. Som tur var är Karolina & Chris mycket modigare än vad jag är och de började en och en med övningen medan vi andra tittade på. Jag är så imponerad över dem då de är så duktiga. De kör på med helt rätt inställning i sin ridning och klarade det galant. Verkligen två stora inspirationskällor. Jag lär mig så mycket av att titta på dem när de rider.
 
När det sedan var Alice tur så kom det där tvivlet fram. Jag försökte tänka bort publiken så mycket som möjligt och fokusera på uppgiften. Alice gav mig en fin galopp på volt även om det gick snabbt av bara helskotta. När vi började närma oss väggen så gjorde jag samma sak som igår. Sakta med säkert så började jag ta upp tygeln långt i förväg och förbereda svängen. Tydligen så började jag att signalera med benet en bra bit innan också, vilket inte heller är så bra. Gör om - gör rätt och jag skulle verkligen "rida in i väggen" och sedan svänga. Så att jag fåt bort mina tidigare signaler och istället ta hjälp av väggen och ge Alice en ärlig chans att svara. Vi skulle alltså inte rida in i väggen så att hon smällde i utan det jag gjorde var att ta bort den hjälp och Alice kunda få att ta stöd mot när jag började svänga för tidigt.
 
Tillslut så släppte det ganska bra även om jag var spänd i galoppen. Svängarna blev bättre så John bad mig att rida upp mot väggen som att jag skulle svänga men att jag skulle stoppa istället för en sväng. Eftersom jag har lite svårt att sätta mig ner ordentligt i sadeln när jag vill stanna så blev första stoppet riktigt dåligt. Jag fortsätter framåt med min kropp och mina signaler och det bli åter igen svårt att få till någoting när Alice blir osäker på vad jag vill. Efter det stoppet så sa jag åt mig själv att faktiskt våga och då gick det mycket bättre. Jag planterade rumpan i sadeln mjukt men bestämt och Alice stannade så fint! Snacka om att ha hittat en ny knapp och att jag fått upp lite pondus vad jag ska göra.
 
Efter lite vila för oss båda så blev det träning för oss alla tre att rida med energi framåt. Vi fick inte ta bak händerna bakom sadelhornet utan bara köra. Wow vilken känsla! Jag kunde reglera tempo med positionen av min överkropp och Alice var med mig. Åter igen så var det väldigt betryggande att dela halva ridhuset med Chris &  Karolina. Jag litar på dem och deras hästar så det gjorde ingenting att det var lite trångt ibland.
 
Alice och jag galopperade på medan John kikade på min galoppsits. Jag står gärna upp i stigbyglarna och för att få en avslappnad sits så behöver nog det ändras. Det skulle vi kika på senare eftersom lektionen snart var slut. Det kändes faktiskt helt okej att galoppera och trava i vad jag ansåg var rasande fort. Jag börjar att vänja mig vid att rida i högre gångarter med Alice och lita på att det går bra.
 
Vi alla avslutade lektionen med att skritta och svänga med sätet. Riktigt häftigt att man faktiskt kan vara lika synkade med hästen utan tyglarna och att jag kunde släppa taget. Alice gav mig riktigt fina stopp när jag slutade rida och hon svängde riktigt bra.
 
Jag är så nöjd med lektionen och så stolt/imponerad över mina gruppkompisar! De är så duktiga och det är inspirerande att se dem rida och höra deras tankar och syn på saker.
 
När dagens lektioner var slut så red jag och Chris ut en sväng och skrittade våra hästar. Alice har ett lite högre tempo än Dusty så vi fick vänta in dem ett par gånger. Vi får nog jobba på den avslappnade långsamma skritten framöver. På vägen hem så testade jag att svänga och stanna. Ett stopp blev så bra då Alice verkligen satte in under sig och skapade vår första slidestop. Min duktiga tjej!
 
Chris, Dusty & Alice
Vår första slidestop!
Träffade på ett par andra deltagare på vägen hem från ridturen