23:37:42
Hoppetossa
Alice är ..pigg! Som fan på ren svenska. Det är kul att se denna ändring i allmäntillståndet och i humöret även om det till ganska stor del beror på det smärtstillande hon går på.
Vi har tillåtelse att promenera obegränsat på bra underlag och idag så blev det ännu en runda i ridhuset. En sak som är mindre positiv med vårt stall är just avsaknaden av direkt anslutna grusvägar. Därför går vi i ridhuset. Som dagen till ära var nyharvat.
Alice sköter sig trots att hon har myror i benen och man ser hur hon så gärna vill springa, leka och busa. Idag var första gången sedan hon ställdes av för ca 1 månad sedan som hom faktiskt bockade medan jag lett henne.
Första och andra gången var det för att jag omedvetet satte fram axeln mot henne (trav när vi haltrar) och hon tog vara på signalen med råge. Tredje gången så var det ett tappert försök att få igång Alex i buset utan större framgång. Det är tur att Alex är så trygg med sin matte för han lyfte knappt ett ögonbryn när Alice spattade loss upprepade gånger. Jag kan inte göra annat än att skratta åt henne, lilla fröken fräken. Hon hoppar bort från mig när hon sprätter iväg och är kontaktbar, så situationen är inte helt utom kontroll.
Det känns ändå skönt att kunna leda min unghäst som stått i en månad i en sjukruta i bara grimma. Jag känner mig trygg i det och litar på Alice. Det är ingen revolutionerande sak men ändå ingen självklarhet i alla kretsar.
Imorgon är det tomte trail i stallet och jag planerar att vi tar en promenad bland alla hinder så att det blir lite omväxling i Alice vardag.
Ground tie funkar fortfarande trots överskottsenergi
Med all extra tid jag har just nu så fönstershoppar jag på nätet. Dessa benskydd har jag dreglat över länge. Jag antar att dressyrryttaren inom mig fortfarande lever kvar och gör sig påmind.