Goldies Beauty Alice

Ett långt ord men som är fyllt med lättnad. Igår var jag, Alice och Chris på Mälarkliniken för hältutredning.  Jag är så glad och tacksam över att ha så fina vänner som Chris.  Hon erbjöd sig på en gång att följa med och det moraliska stödet betyder mycket. Jag hade befarat en lös benbit eller att det var något som gjorde att hon aldrig mer skulle gå att använda som ridhäst. Som tur var så överdrev jag precis som vanligt och prognosen för återhämtning är mycket god.

 

Alice har sedan mönsterträningen vilat och känts konstig. Eftersom hon inte ville bli bättre av vila och kiropraktor så beslutade jag mig för att åka till klinik och ha en ordentlig hältutredning.

 

Det var en pigg och energifylld häst som stegade rakt på transporten. Alice verkade säga att äntligen!  Tyvärr så blev det från en sjukruta till en box så det förväntansfulla till ett snopet och besviket uttryck.  Inte lätt att aldrig få göra något kul.

 

Den veterinär som skulle hjälpa oss var lugn,  trevlig och kunnig. Han förklarade bra och var tålmodig med mina frågor.  

 

Vi gjorde en hel del böjprov och longerade i deras ridhus för att se skillnad på hennes rörelsemönster där kontra betongen. Alice ruskade på huvudet och tyckte det var roligt att få springa men ville inte göra det för fort. Det blev därför lite bock och bus varvat med avsaktningar. Att se Alice utan viljan att galoppera var jobbigt men det gjorde också att det kändes ännu mer rätt att jag lyssnat, ställt av henne och åkt till klinik.

 

Efter longeringen så bedövade de bakre delen av höger framhov. När den hade tagit så var det fler böjprov och dags för röntgen.  

 

Alice är sedan Ultuna väldigt stickrädd i halsen. Jag vet inte vad de gjorde men nu när man ska sedera så blir hon rädd och ska tränga veterinären/personen med sprutan. Vi fick brottas med henne även denna gång men lyckades och kunde röntga i lugn och ro. Höger fram fick vi ta om 3 gånger då det blev sneda bilder. Så jag hoppas att jag inte behöver betala för att de siktade dåligt.

 

Det var väldigt lärorikt att få se röntgenplåtarna medan veterinären förklarade vad han letade efter. De såg bra ut och separationen i bärranden verkade inte gå upp allt för långt. 

 

Vi fick därför ordination att slå på skor och ha sjukruta med metacam i 12 dagar.  Så dagen efter Lucia får Alice komma ut till sina kompisar igen. Innan dess så ska vi tillbaka redan imorgon och sko och sedan promenera hur mycket vi vill på bra underlag. 

 

Det känns bra att vi kom lindrigt undan. Jag ser fram emot att se om det här kommer påverka hennes gångarter positivt och hur vårt (mitt) galopproblem kommer påverkas.

 

Alice är lite av en otursfågel och jag vet att en del beror på min okunskap som hästägare. Jag försöker ta vara på allt detta och lära mig av dem. Det är vad man kan göra stunder som dessa. Jag tackar min lyckliga stjärna att det inte var så allvarligt.

 

Jag tog tyvärr inga bilder men här kommer en på Alice med det nya fina stalltäcket hon fick från världens bästa mamma.