19:01:40
Vad händer?!
Det har varit tyst här ett tag. Det beror på att jag har inte orkat skriva av mig utan det enklaste har varit att fokusera på vad som behöver göras och ta saker när det dyker upp. Ni är många som frågat hur det är och vad som händer. Så nu får ni alla en liten statusrapport, utöver det kommer det inte att bli så mycket mer bloggande innan jag vet mer. Ni som känner mig i det verkliga livet ber jag att inte dra upp ämnet, det är tungt nog som det är just nu.
Alice igångsättning har ökats på lite smått sedan januari som ni sett. Vi har tagit det lugnt och hade precis börjat jobba upp en så pass bra status så att vi började med galoppen. Alice kändes vid påsk lite knackig och det visade sig på påskafton att hältan som spökat både i september och november hade kommit tillbaka.
Jag ställde då av Alice och bokade tid för ytterligare en hältutredning på Mälarkliniken. Så efter 11 dagars vila med korta promenader på plant underlag och koll på böjt och rakt spår av mig för att se hur hon rör sig var hältan kvar och Alice energinivå var på topp. Tillsammans med min energifyllda gula Donna och Chris åkte vi därför in idag för att träffa Axel Wallman och påbörja utreda vad det är som spökar.
Vi började med att springa på rakt spår. Där har hältan alltid varit lite mindre men han höll med mig om att det var höger fram som det satt i. Därefter körde vi longering i trav. På böjt spår har hältan varit mer markant och Alice påvisade en 3-gradig hälta främst i höger varv. Hon kändes seg att longera och ville inte riktigt springa. På hemmaplan har hon sprungit för glatta livet när jag ska kolla henne på böjt spår, även om hon haltat. Så detta var ett litet omslag i humöret.
Eftersom det var mer markant på böjt spår så började man med att släcka hovleden. Det hjälpte inte så mycket så vi väntade ett tag medan området runt leden också hade bedövats. Inte så mycket skillnad då heller, vilket gjorde att man bedövade hela hoven. Då blev det en förbättring, vilket gjorde att de kunde lokalisera hältan till höger framhov.
När hältan var lokaliserad så var det dags för röntgen. Asbra tänkte jag! Jag hade tagit med en purfärsk rulle med silvertejp då jag tänkte testa det när Alice skulle sederas. Hästarna på Youtube verkar acceptera den metoden, så det var värt ett försök. Alice blev däremot arg och förnärmad över att det satt något äckligt och klibbigt på mulen. Så det funkade inte för min häst. Som tur var så var röntgenansvarige lugn och fin och Alice varken trängde eller ryckte när hon lugnt och metodiskt satte in kanylen.
Röntgenplåtarna var hur fina som helst. Precis som förra gången vi var inne. Det betyder med andra ord att det är mjukdelarna som inte riktigt mår som de ska. Veterinären påpekade att hon har mer slitning på högerhoven och att man kan se att även om hovformen är bättre nu så ser man att hon avbelastar någonting.
Det enda som återstår nu för att ta reda på vad det är att göra en Magnetröntgen. En svindyr behandling som förhoppningsvis kommer kunna hjälpa oss ta reda på varför denna hälta kommer tillbaka och se vart det spökar någonstans. Jag tvekade lite eftersom det är en dyr sak att ta till men jag känner att jag måste få veta vad det är som händer och varför. Utan det så går det inte att gå vidare.
Jag är väldigt nöjd med Axel Wallman. Han var trevlig och noggrann. Jag var väldigt orolig över att behöva strida för att inte behandla hoven med kortison utan att vi hittat felet men det behövde jag inte, utan han var mer inriktad på vad som var grundfelet, vilket jag uppskattade enormt. Att han dessutom lyssnade på de detaljer som jag hade att säga var även det ett stort plus.
Så vi ska tillbaka nästa torsdag och tills dess så får Alice gå i hagen och fisa. Så jag kommer gå ner i och klappa lite och ge lite morötter. Så får vi alla hjälpas åt att hålla tummarna på torsdag nästa vecka.
Ett stort plus till Alice och hovslagarna på Mälarkliniken. Alice var en pärla när de tog av och slog på skon och hovslagaren var duktig och lugn. Det var i alla fall en positiv detalj under dagens långa besök på kliniken.
Utöver det ville de inte säga så mycket mer om Alice status. Jag förstår dem då det mesta är väldigt ovisst just nu och att säga någonting extra skulle kunna ge en helt fel bild av läget. Tyvärr så är det så otroligt enerverande att inte veta. Det tömmer mig på energi hela tiden och just nu är en diagnos - oavsett om den är bra eller dålig bättre. Då kan man i alla fall göra någonting.
Avslutar med två låtar som går varm just nu hos mig.
Himla tråkigt, jag hoppas verkligen att det löser sig... :(
stor kram på dig <3