Goldies Beauty Alice

Igår körde vi det första riktiga passet på vår ny/gamla hemmaplan. Precis när jag hade sadlat så insåg jag att det börjat regna. Inte så superkul och eftersom jag har blivit bekväm av mig så beslutade jag mig för att rida i det minimala ridhuset som finns.

 

Alice var väldigt ofokuserad och vi synkade verkligen inte till en början. Då beslutade jag mig för att gå ut på ridbanan. Skritten funkade bra men traven ficn jag först inte till. Jag kom inte ner i sadeln och vad spelar det för roll att jag i huvudet räknar lugnt en takt när jag bara spänner mig och följer med i den snabba trav vi låg i?

 

Då stannade jag upp och tog ett par djupa andetag. Sen började jag om. Jag sa till mig själv att släppa taget och rida på känsla.

 

Skritten fokuserade jag verkligen på och i traven så satte jag verkligen ner handen framför hornet och fokuserade på att få ut bollen i ryggen, andas och visa vilken takt jag ville ha. Tänk vilken nystart! 

 

I början gick det ganska fort men bit för bit så synkade vi oss. När jag kom av mig så stannade Alice. Då fick jag plocka ihop mig själv och börja om. När svanken kom tillbaka så satte jag handen på bålstödet och då gick det lättare att hitta tillbaka. Wow - vilken känsla det är att kunna sitta på långa tyglar och styra med sitsen. Det enda är att jag måste verkligen rida. Alice blir känsligare och om jag satte mig tillbaka lite för mycket så ökade hon. Det är fantastiskt att ha en känslig häst men det kräver mycket av ryttaren.

 

När vi glidit runt ett tag och det kändes riktigt bra så tog jag ett djupt andetag, satte mig tillbaka och bad om galopp. Första försöket gick inte så bra utan resulterade i slängtrav men känslan av att jag ku de få tillbaka henne genom sitsen styrke mig. Andra fattningen gick så bra. Det var inte samlat, snyggt eller bra men hon föll mjukt in i en galopp som var taktfast och betydligt lugnare än den var i höstas. Nu var det stora men lugna språng. 

 

Vänster galopp gick lite sämre. Vilket är intressant eftersom det tidigare var vårt starka varv. Jag har helt enkelt jobbat extra mycket för att rätta till högervarv och då tappat vänstervarvet.

 

Galoppen gick lite fortare i det varvet och när jag la på innerbenet så gick det fortare.  Jag vet dock att det beror på att jag var lite spänd och undrade hur tusan jag skulle få stopp på galoppen. När jag blir mer självsäker i min travsits så kommer det inte vara någon fara tror jag.

 

Det kändes så bra! Jag hade fattat båda galopperna, pp lång tygel och behållit sinnesfattningen. Att jag dessutom kunde sitta och jobba med bara sitsen är så otroligt sträkande! Det här passet var så viktigt och välbehövligt för min utveckling.