Goldies Beauty Alice

2014-10-29
10:51:33

Fundering efter helgen

Mina tankar har gått fram och tillbaka efter helgens clinic. Jag känner just nu att jag mest behöver skriva av mina funderingar.  Jag har därför tagit bort kommenteringen (hoppas jag lyckades) och delningen på Facebook. Det här inlägget är till för mig. Jag är inte ute efter pitypoints eller annat.  Jag vill bara bolla med mig själv.  Om ni vill bolla med mig så är ni varmt välkomna att skicka pm eller dyl. Det här inlägget blir mest ett utkast för det som jag kommer bolla med John, då mina intentioner är att föra konversationen med honom.  Det är bara enklare att skriva den på svenska innan jag skriver på engelska. 
 
Först och främst så vill jag påpeka att jag är nöjd med allt vi gjorde i helgen.  Det var bra övningar som kommer hjälpa oss mycket i framtiden.  Arrangemanget från Michelle var oslagbart.  Väldigt snyggt och proffsigt anordnat.
 
Bortsett från det så är det vissa detaljer som inte kändes bra. En av de största sakerna var att jag inte känner att det hänt så mycket i vår utveckling. Jag är en person som behöver känna framgång (även om det är litet) för att inte brytas ner och fundera för mycket. Motgångar är bra men det är en hårfin balansgång för att det ska kännas peppande. Speciellt i ridningen som är så känsligt.
 
Jag är en väldigt känslostyrd människa.  Det gör tyvärr att jag väldigt lätt hamnar i negativa cykler gällande problem vi har och gör dem onödigt stora. Det i sig gör saker lite mer komplicerade när den generella massa på clinicen är redo för ett nytt steg men att jag känner att jag kanske behöver lite extra hjälp för att komma vidare.  
 
Det är svårt när man är en grupp och begränsat med tid. Jag vet att det är viktigt att ta plats och få valuta för pengarna.  Vi kan göra det jag behöver. Alla ska få plats och även här är det en fin balansgång.  
 
Denna clinic speciellt var lite tudelad för mig.  Det vi började jobba med och förberedelserna inför galoppombyte och stärka Alice är bra för oss. Man kan säga att det är nästa steg för Alice.  Mitt nästa steg är att kunna galoppera i harmoni med min häst. Kunna sätta fattningarna i lugn och ro.  Hitta oss i grunderna. Det är det viktigaste för mig och jag vet att när jag lyckas med detta så kommer vi att öppna den damm som byggt upp och som är den svackan vi är i. 
 
Där och då så funderade jag inte så mycket om detta utan det var i efterhand i bilen hem som tankarna snurrade. Vad vill jag göra nu? Hur vill jag nå dit och vad krävs det för att lyckas? 
 
Jag har därför beslutat att inte delta i clinic av den typen vi var på nästa år utan kolla upp möjligheterna för att ta en privat dag och bara fokusera på oss. Det känns just nu mer värt att spara ihop till något sådant och ta tag i mig själv. Jag tror att en sådan dag kommer ge oss mer än två clinics vår och höst.
 
I framtiden kommer vi säkert att vara med på clinics tillsammans med andra när mina mentala spärrar har släppt. Det är väldigt kul och inspirerande att vara på dessa clinics och när vi tagit vår detour så kommer det falla fint på plats att träna med andra. Jag hoppas att campen faller fint ihop med min semester nästa år då jag får komma dit gratis pga Alice kolik i år. Så där kommer vi att köra grupparbete, vilket jag ser fram emot.