22:36:47
John Moore clinic dag 3
Tiden bara springer iväg och jag hinner knappt blogga just nu. Pga detta så är minnet lite dåligt från sista dagen på Johannesberg men jag ska försöka komma ihåg så mycket som möjligt.
Började passet med att John fick kolla på min bosal. Han tyckte den funkade helt okej och att hon kommer växa i den bra, så det kändes bra. Då kan vi köra vidare med den som den är då den inte är helt katastrofalt obalanserad som jag befarade.
Efter det så hann vi inte med så mycket uppvärmning utan började kika på Karolina medan hon fick börja passet med svängar. Jag försökte skritta lite medan vi kikade för att ge Alice en chans att komma igång lite. Jag kände mig ganska mör så det var ganska skönt att börja passet lite lugnt och kika på de andra.
När det var våran tur så skulle vi rida på en liten volt och göra den mindre tills vi kunde göra den till en bakdelsvändning - inte en spinn. Här kommer min sits emot mig och John vägrade säga vad jag skulle göra utan ville att jag skulle klura ut det själv. Han gav mig små tips när det stod stilla helt i huvudet med tillslut så gick det! Chris gav mig också tips i form av att säga åt mig att rida som jag gör när jag rider ut - avslappnad och mjuk. Jag har den hemska vanan att sträcka på mig och svanka som tusen så fort vi ska prestera. Då blir min sits spänd och ger fel signaler. Med lite analysering så inser jag att svängarna blir bra när jag faktiskt kan ändra bäckenet och flytta min tyngd från framdelen och låta henne trampa. En avslappnad sits är verkligen någonting som jag måste jobba på.
Efter ett tag så skulle vi alla göra en liten hinderbana. Inget märkvärdigt utan två små skutt, rida en åtta mellan tunnor och sidepass över en bom för att sedan trava iväg och stanna. Det kändes skönt att jag ända kände mig lugn med skutten. Där har jag verkligen kommit en lång väg. Första rundan gick bra ändå. Det var ett hyfsat tempo men jag måste lägga till ben när jag ber om sidepass - inte bara ändra sitsen. Så att jag guidar henne mer.
Sen gick det bara utför... Vi hade kort med tid och alla skulla köra på i lite mer av ett flödande tempo. Där är jag inte riktigt än och allting blev så himla stressat i mitt huvud. Jag slutade andas och allt gick bara fortare och fortare. Tillslut så fick vi köra lite avslappning. Andas och bara rida. Lättare sagt än gjort kan man lugnt säga. Vi skulle stanna direkt efter ett hinder och inte rida på John. Första gången så kunde jag inte få ihop mina tankar och Alice kastade sig ur vägen för att hon inte ville springa över honom. Himla schysst häst, mindre schysst ägare. Andra gången så fick jag tips på hur jag skulle tänka. När framhovarna landar i marken ber jag om ett stopp. Så vi började trava igen - jag räknade så gott jag kunde. 1,2,1,2,1,2,1,2,1,2 medan vi närmade oss målet. Ett lugnt skutt och stopp. Inga konstigheter! Tänk vad lätt det är när matte är mer på noterna.
Allt som allt så var det här en riktigt bra dag då jag fick så mycket att ta med mig. Saker som jag verkligen kan förbättra och jobba vidare med. jag blir däremot så besviken på mig själv att jag blir så stressad. Jag känner inte ens att jag spänner mig och slutar andas utan allt blir bara suddigare. Jag måste verkligen lära mig att stoppa sånt där innan ´det inträffar. För Alice skull.
Helgen i sig var så rolig! Träffa alla trevliga människor och så mycket kunskap att ta del av, intressanta diskussioner och erfarenheter. Det här är verkligen en av mina favorithelger på året.