Goldies Beauty Alice

Jag har sedan jag fick upp ögonen för western testat olika tränare och olika former att träna hästarna med. Jag har hoppat runt ganska mycket och sökt efter någonting som faller mig i smaken. Vissa tränare har varit riktigt bra och hjälpt mig mycket medan andra har varit lite mindre bra. Jag tror dock att man måste testa sig fram och vissa tränare som inte funkade då kanske skulle fungera bättre idag. Allt handlar om hur pass mogen man är att ta emot viss information och vart man är i livet.

 

För flera år sedan åkt jag och tittade på en John Moore Clinic när min vän Y deltog med sin häst. Jag var väldigt grön inom western och var fortfarande väldigt stark i mina rötter från den engelska världen. Det var som en helt ny värld som öppnade sig när jag tittade på hur man jobbade med hästarna. Äntligen så kändes det som att bitarna föll på plats och att det var det här som jag letat efter.

 

På hemmaplan så försökte jag lite halvhjärtat att träna på egen hand och tillsammans med Y. Det blev inte riktigt som jag ville då jag inte förstod hela konceptet. Jag hade då sett vad man kunde utföra och hur man gjorde, däremot så fattades det ett stort varför.

 

Det är egentligen inte innan jag skaffade Alice som jag började träna ordentligt med denna inriktning och jag verkligen började se detaljerna med det hela som gjorde att mönstret med träningen verkligen blev tydligt.

 

Med Lucas var vi på en clinic. John tog tag i min rädsla att släppa taget och sluta rida med händerna så förbaskat mycket. Det gick riktigt bra förutom att vi höll på att rida över Tettes barnvagn ett par gånger och att jag verkligen fick mig flera tankeställare. Det var även på den clinicen som jag verkligen beslutade mig för att köpa Alice. Vi pratade mycket om vad hästar är byggda för och eftersom Lucas är avlad för att länga sig så skulle det bli himla svårt att samla ihop honom till den boll som jag ville att han skulle vara. Det var inte schysst att gå emot hans fysiska förutsättningar och begära mer än vad han kunde ge mig.

 

 Med Alice så har jag försökt att ge henne grunderna så gott jag kan. Jag har kikat på hans videos och läst mina anteckningar som jag tagit när jag är på clinics. Vi körde look at med game och sending game till en början. Jag ville få upp en följsamhet först och främst och inte låta henne hänga i repet och vara uppmärksam på mig. Med de två ingredienserna så kommer man långt.

 

Vi har fått mycket god kritik på träningarna och kommer fortsätta utvecklas varje gång vi åker. Precis som med allt inom hästvärlden så blir man aldrig fullärd. Eftersom vi nu har börjat på detta spår så kommer jag vara väldigt petig med vilka jag tränar för i framtiden. Jag vill inte blanda in annat tänk då jag inte klarar av att göra en egen mix. Nu har jag hittat det som fungerar kanon för oss och jag kommer hålla mig till det.

 

Någonting som jag tycker är väldigt fascinerande är att det inte är begränsat för oss westernmänniskor. Grunden är densamma inom alla discipliner då det handlar om följsamhet mellan varandra och få en häst som har möjlighet att samla sig. Det handlar inte om repvifteri eller andra skojiga saker, utan om att bygga en relation med hästen. Det är någonting som verkligen tilltalar mig som hästmänniska. Hästen och jag jobbar tillsammans, den jobbar inte för mig.

 

Förutom att dessa träningar har gett mig otroligt mycket insikt och kunskap så har det gett mig en umgängeskrets jag aldrig trodde jag skulle få tillhöra. Duktiga hästmänniskor som är helt fantastiska även dem har jag lärt känna via dessa träningar, något jag är evigt tacksam för.

 

Det har förutom kunskapen inom hästeriet gett mig mycket kunskap om mig själv. Jag har växt otroligt mycket som människa och det är oftast när jag hittar de små pusselbitarna hos mig själv som saker och ting verkligen går framåt i träningen. Även om min självkänsla och självförtroende är det bästa så har det hittills hjälp mig många steg på vägen. Bara en sådan sak som att jag vågar ut och tävla och visa upp oss på clinics osv inför andra har jag mycket att tacka John och alla fantastiska människor runt honom för.

 

Jag är fullt övertygad om att andra kan hitta precis detta med andra tränare men för mig så är det denna väg som jag känner mig hemma på. Träningen har jag med mig i vardagen och det han underlättat med så himla mycket. Det ger allt en helhet. Det är därför jag tränar för John Moore.

 

John & Alice oktober 2012